Här, under fliken Djupdykning i ..., kommer vi att lägga in intervjuer med folk, föreningar eller annat intressant inom båtvärlden.

Har du något du vill dela med dig av, så kontakta oss gärna, med idéer. Det står oss helt fritt att välja vad vi vill skriva om.

I vintras berättade Lars Sylvan för mig om en blekingeeka, som ett par ville donera tillbaka till Söderköping. Han berättade då att den var byggd på den tomt där Lars bor på Vikingagatan. Min nyfikenhet var väckt! Varför var den byggd där? Hur ser den ut? Hur kommer den till Söderköping? Här får ni läsa en verklig lokal historia:

Vem är Lars Sylvan? Lars är en 76-årig pensionär som föddes i Linköping. Bodde ett antal år i Stockholm men vid besök i Söderköping, Maj 1975 kom han och hustrun Ulla-Britt fram till: Här skulle vi vilja bo! Bara att hitta ett jobb och ett hus … Ett år senare så flyttade de och deras 2 döttrar in i ett nybyggt kedjehus på Vikingagatan. När han blev pensionär så ville han ha något kul att jobba med och började forska om ”sin” gata. Det blev en utställning på Stinsen - Vikingagatan under 100 år.

Båtbyggeri i Söderköping

I samband med Lars letande så lärde han känna två damer, båda födda och uppväxta i Egnahem, Karin Olsson (född Stening 1922) och Ingrid Wall (född Carlsson 1921 och bor fortfarande kvar på Vikingagatan). Ingrid Wall bjöd in Lars tillsammans med ett par vänner, som båda jobbat inom båtbyggeri. Närmare bestämt på ”Båtbyggeribolaget AB Andersson & Sundberg” som fanns just där Lars bor. Första embryot till forskning om båtbyggeri startades. Lars har sedan hoppats att någon med båtkunskap skulle ta över forskningen. Han var förvånad över att det inte fanns någon samlad information över att Söderköping varit ett viktigt centra för tillverkning av träbåtar och han hittade mer och mer intressanta fakta. Flera personer har även kontaktat honom med historier och bilder. 2017 hade han så mycket material om olika båtbyggeriverkstäder som funnits i Söderköping så det blev en föreläsning på Stinsen. Rättare sagt två föreläsningar. Det var så många människor så alla fick inte plats. Ett helt båtintresserat gäng från Valdemarsvik fick vända i dörren. Men de fick ett löfte från Lars att han kom till dem på en egen kväll.

Företagsklimatet i Egnahemsområdet

I egnahemsområdet fanns det flera företag. Utöver 4 båtbyggerier fanns bland annat möbelindustri, mekanisk verkstad, automobilföretag, bryggeri, årtillverkare, skräddare, sömmerskor … Båtbyggeribolaget AB Andersson & Sundberg” startades 1928 i Eriksvik och flyttade till Vikingagatan 3-5 1931. Det var det största, mest framgångsrika och uthålliga av stadens båtbyggerier. På 1930-talet blommade det och som mest var det ett 50-tal anställda.

Lars har fått frågan om varför det fanns båtbyggerier så långt ifrån vattnet. Ett huvudskäl var att godsmagasinet till järnvägen låg bara ett stenkast bort. Många leveranser skedde per järnväg men också vattenvägen. Det var en stor händelse när båtarna skulle fraktas bort med hästar till kanalhamnen för sjösättning. Barnen i området frågade då sina mammor om de fick följa med och titta och det brukade de få.

Lars har fått berättat att det var en härlig stämning på Vikingagatan. Barnen fick leka på fabriksgårdarna. De byggde ibland lekplatser som liknade båtarna och lekte i båtmiljön. Även inne i verkstäderna fick de vara med och följa verksamheten förutom vid farliga moment typ nitning.

Blekingeekan

1965 levererade Andersson & Sundberg den sista motorbåten till kunden Birger Svensson i Bottna. Efter det använde de nu 70-åriga ägarna Helmer Andersson och Uno Sundberg lokalerna till att bygga blekingeekor åt sina barn. Troligtvis under 1966 byggde Uno Sundberg en blekingeeka till sonen Carl-Åke. Båten hade hemmahamn i Slätbaken i 10-12 år. Sedan flyttade Carl-Åke och hans familj till Östhammar i norra Roslagen. Där använde de båten till 1999 då den såldes till Björn och Gun Ejdervall. Båten döptes nu till Signe efter Björns mormor. De njöt och åkte många turer i 19 år i båten Signe. 2017 beslöt de att donera tillbaka den till Carl-Åke Sundberg, som nu återvänt till barndomsstaden Söderköping.

Vi, Marin & fastighetsservice i Söderköping, åkte upp till Björn och Gun Ejdervall 22/4 2018 och hämtade Signe. En underbar försommardag och vi möttes av två härliga personer och vi fick ett par timmar tillsammans i deras trädgård. Det märktes att de hade älskat båten och tårarna var nära då vi körde iväg med Signe. I skrivande stund finns blekingeekan Signe på Stinsen för att under hela sommaren 2018 kunna beskådas. Lars Sylvans forskning och berättelser finns även de att läsa på Stinsen i utställningen ”Båtbyggeristaden Söderköping”.

En typisk blekingeeka är en klinkbyggd mindre båt, 7 m lång och 2 meter bred som har en lång akterspegel. Båten drivs med fock och sprisegel. Det finns även en störra variant, Storekan, som var Blekinges kustfraktare med måtten 11 X 4m.

Under 1920-1930 talet försåg man ofta blekingeekan med inombordsmotor.

Blekingeekan som båttyp var förr allenarådande från en linje mellan Sandhammaren och Ystad i östra Skåne, samt utefter Blekinges kuster. Båttypen var även vanlig på Öland varefter beståndet blev glesare längre upp efter Smålandskusten.

(Fakta hämtad från båtguide.nu och Wikipedia)

Min andra intervju blir med min egen pappa, Berthil Johansson. Han är född 1944 i Norrköping och tillbringade alla sina sommarlov i Stegeborgs omnejd, och då hos sin farbror Gunnar och faster Emmy (med det underbara smeknamnet skogsrået).  Det han förstod först ca 70 år senare var att han lekte på samma platser där både sin fars- och mors släkt haft sin geografiska historia, från just Stegeborg/Norrkrog, och närmare bestämt Björkliden vid Grindtorp.

Även Aspöja och S:t Anna har varit viktiga platser i familjehistorien. Berthil säger: -Att för min del vid 70 års levnad finna en plats som jag känner sådan samhörighet med, som Aspöja, är fantastiskt! Min sjökunskap är reducerat till att ha åkt färja ett antal gånger och då ska man inte förakta bilfärjan över Slätbaken vid Stegeborg. Hur många gånger har min blick då gått österut och tankarna om att bara några sjömil bort ligger öppet hav. Det jag inte visste var att vid östersjöskärgården fanns min släkt-ö, som utan den och dess befolkning hade min genuppsättning inte varit min och jag inte varit jag.

Varför började du släktforska?
-Halvt på skämt och halvt på alvar har jag undrat över om att jag kanske är släkt med öst slaverna. 1741–1742 var det mången ryss i hamnstäder som Norrköping. De var hitkallade av svenska statsmakten för att hålla ordning på irriterade svenskar. Och då de reste tillbaka till sitt hemland lämnades många gravida kvinnor och nyfödda bebisar kvar. Det var av ren nyfikenhet över denna eventuella släkthistoria som gjorde att jag började släktforska. Mycket inspiration har jag fått av min frus bror, Kalle, som hade börjat släktforska tidigare.

Varför fastnade du för Peter Söderholms öde?
Det var att han stod omtalad i kyrkoboken som kriminell och att det i fångrullorna fanns många uppgifter om honom så som blåögd, hans längd och vilka kläder han bar. Den första nyfikenheten var väckt! Sedan hittade jag den märkliga moralen från rättsvårdande myndigheter. Hur de ställde till det för öborna, både känslomässigt och ekonomiskt. Det var otroliga summor som de anklagade fick betala!
Jag upptäckte även att Peter Söderholms föräldrar ägde sin gård (Östergården) men slutade som fattighjon…Varför?

Har du varit på Aspöja?
Ja! Sommaren 2016 åkte min son Marcus och jag dit för att forska på plats och för att filma. Det kändes bra att vara där och jag vill gärna dit igen. Den äldste släktingen jag har hittat är Waste Clemensson som är född 1698 på Aspöja. Stenarna på stengärdena kan mina släktingar ha lagt och på stigarna har de vandrat och de äldsta träden har vuxit genom generationerna. Det känns mäktigt!

Vi flyttar nu oss tillbaka till 1800-talet och Nordost om Aspöja och vi får följa Peter Söderholm, som är Berthils farfars mors bror. Följ länken och vägen till ”Sjöröveri och rättshaveri”

https://slaktresan.wordpress.com/sjoroveri-och-rattshaveri/

Björn Altnäs

Vem är Björn Altnäs? Han är en byggnadsingenjör som 1995 kom till Nynäshamn för att bygga en gästhamn mm. Han kom då på att det fanns ca 400st kompisar (läs gästhamnar) runt om i Sverige men det var svårt att komma i kontakt med dem. Idén om en förening var född.

Det dröjde några år innan idén kom att bli verklighet…

Lite Historia

1990 startades Gästhamnsguiden AB av Svenska Turistföreningen med stöd av staten. Staten hjälpte till med ca 800 000kr/år men 2002 drogs den statliga ersättningen tillbaka och det blev kris. Svenska Kryssaklubben (SXK) och Svenska båtunionen gick samman för ett övertagande men ganska snart drog sig Svenska båtunionen tillbaka. SXK var då ensam kvar som ägare till Gästhamnsguiden. SXK med stöd av bl.a. Björn Altnäs och Leif Törne bildade föreningen ”Riksföreningen Gästhamnar Sverige” (RGS) och hade som mål att gästhamnarna ska ha en adress och på det viset bli lättare att hittas och synas. Medlemmarna i föreningen (ca 393st) har alla en eller flera gästhamnar i Sverige. Dick Netterlid är nuvarande generalsekreterare i RGS Samarbetet med Gästhamnsguiden AB tog fart.

2018 ägs Gästhamnguiden AB dels av RGS och till stor del Fredrik Barthold.

Vad är Gästhamnguiden för något?

Gästhamnsguiden ger medial service till båtfolket via en tidskrift som går att hämta gratis i varje gästhamn och givetvis en hemsida www.gasthamnsguiden.se. Statiskik över antalet båtanlöp 2017 var 362 739st och antalet gästnätter var 1 051 004. (2007 låg siffrorna på 567 605st båtanlöp respektive 1 646 000 gästnätter). 2016-2017 har antalet båtturister varit ungefär lika många under åren. Ca. 40% av besökarna i Gästhamnarna är utländska turister. De kommer från b.la. Finland, Baltikum, Tyskland, Norge och Danmark. Det finns en beräkning på att de som ligger i hamnen gör inköp för ca 900:-/person och dag. Betänk då att Gästhamnsguiden trycks i 50 000 exemplar/ år och användare av appen/webben är ca 6000 st/ dag under högsäsong. Man förstår då hur viktigt det är med bra service!

I Gästhamnsguiden finns ca 420st klassificerade gästhamnar med. Det är ca 80% av alla Sveriges hamnar, som erbjuder en gästplats för båtar. En grundförutsättning för att vara med i föreningen är att det måste finnas en klassificering, omfattande sanitära tillgångar, miljöstation och säkerhetstänk i hamnarna mm. Sugtömning av båttoaletter måste finnas i närheten av hamnarna. (Det är förbjudet, sedan 1 april 2015, att tömma sina toaletter i vattnet.) Just nu jobbar RGS och Gästhamnsguiden med att förnya klassificeringen för de olika hamnarna. Ett enklare och mer rättvist system är ett mål man har. Finansieringen av Gästhamnguiden kommer från serviceavgifter från de olika gästhamnarna och annonsintäkter. Även inkomster från att t.ex. Garmin köper uppdaterade sjökortsinformationen till sina GPS-system. Man jobbar även med att förbättra säkerheten på sjön. Ett körkort vore kanske inte så dumt. Helst när, hyra av båt 1 vecka / år som semesteralternativ, ökar. Det finns de som varken kan lägga till vid hamn eller vet vilket djup de kör båten på. Och det är en stor säkerhetsrisk. Ett framtida önskemål vore en enklare utbildning så man kan handskas med en båt. Sedan är det viktigt med flytväst och brandsläckare och användbara förtöjningsmateriel vilket borde vara obligatoriskt ombord på alla fritidsbåtar.

Gästhamnarna finns längs med hela Sveriges kust och även vid de stora kanalerna, tex Göta Kanal och Dalslands kanal, och vi de stora insjöarna, tex Vättern, Vänern, Mälaren och Hjälmaren. Via Gästhamnsguiden så har alla gästhamnarna en fin chans att synas och de blir lättare att hitta. En växande kategori som vill till Gästhamnarna är husbilsturister. För de hamnar som byggs nu förbereder man parkering för husbilar. För vissa hamnar är inkomsterna lika stora från boende på båt som i husbil!

Gästhamnsguiden i samhället

Något som Gästhamnsguiden också jobbar för är transporter från hamnarna. Många kommer dit i båt men vill uppleva turistattraktionerna på land. En del kommuner har redan förstått behovet och ordnat transportmöjligheter men långt ifrån alla. Man är även tillsammans med RGS på riksdagsnivå och informerar för att fler ska förstå den stora turistmöjligheten. I vår närhet är det önskemål med transporter till t.ex. Kolmården, Norrköping och Söderköping. En annan fråga som RGS har lyft i riksdagen är momsen. Husbilsfolket betalar 12% för boendet och båtfolket får betalar 25%. Det känns orättvist, när det enbart kan skilja ett par meter mellan de olika boendeformerna.